|
I Thailand är templet mycket mer än
bara ett ställe för bönestunder
och religiösa akter.
Tempelområdet är byns livscenter
och tjänstgör som skola, barnhem
för föräldralösa, teater,
mötesplats, krematorium, ungdomsförening,
lekplats och ibland t.o.m. som marknadsplats,
politiskt center eller restaurang.
Trots att ens uppförande alltid måste
vara korrekt och artigt i alla tempel finns
ingen känsla av avstånd eller
högdragenhet.
Det är istället ett andningshål
för alla livets aspekter såväl
som samhällets spirituella behov.
Thailändare älskar att göra
goda gärningar för Buddha genom
att skänka religiösa symboler
till templen. Dessa gåvor mottages
alltid förbehållslöst vilket
innebär att templen är fyllda
med diverse religiöst krims-krams.
Ju större församlingen är
ju mer omfattande och imponerande är
således samlingen av dessa religiösa
ting.
 Alla Wat är
Buddhistiska (tempel) dock finns en del
förbuddhisitiska, hinduistiska element
i de flesta templen. Statyer föreställande
Hinduistiska gudar som exempelvis Shiva
kan förekomma och Thailändare
blandar Buddhism med Animistisk tro vilket
fått till följd att templen blivit
samlingspunkt för lokal vidskepelse
såväl som Buddhism.
För västerländska besökare
kan ibland de Thailändska templen innebära
övermäktiga intryck. Efter att
sett ett antal tempel börjar synintrycken
av alla de främmande skulpturerna,
starka färgerna och mystiska symboler
och ornament bilda en enda ogripbar röra
i huvudet. Utan någon vägledning
och förståelse om formgivningens
funktioner i de olika delarna kan hjärnan
slå bakut och stänga ute denna
flod av nya, obegripliga visioner.
Ett buddhistiskt
tempel är ett komplex av olika byggnader. Det
finns inget bestämt mönster men vanligen
är byggnaden som kallas "Wiharn" den
största och den är centralt belägen
framför en stor öppen plats där allmänheten
kan utöva sina religiösa akter och få
råd och vägledning av templets munkar.
Byggnad huserar en eller flera Buddha-statyer som
alltid bör blicka mot öster.
Väggarna på en "Wiharn"
är vanligen dekorerade med muralmålningar
som föreställer händelser
i Buddhas liv. Kvalitén kan variera
från fantastiska antika verk till
nygjorda, klumpigt utförda amatörbilder.
Vid sidan
om "Wiharn" återfinns oftast
en "Chedi". Dessa
koniska tegelkonstruktioner är täckta
med gips som antingen vitmålas eller
täcks med mässing eller guld.
De sägs symbolisera väldiga högar
av ris.
När Buddha vid sin dödsbädd
tillfrågades hur han ville bli ihågkommen
svarade han: "samla högar av ris
till mitt minne".
 "Chedi"
innehåller ben eller andra reliker
från religiösa ledare. 
De mest prestigefyllda (som givit namn åt
"Wat Prathat" eller "Wat
Mahathat") innehåller reliker
från Buddha själv.
Många thailändare låter vid
kremering sin aska placeras i sidan av en "Chedi"
tillsammans med en liten namnplakett.
"Bot"
är namnet på byggnaden där munkarna
prästvigs. I denna byggnad finns ibland den
allra heligaste Buddha-statyn, men den är
oftast stängd när den inte används.
Den kan vara av ganska oansenlig storlek och ibland
undangömd i något hörn av tempelgården.
Det helgade "Bot"-området
markeras med 8 svarta stenar ("Sema")
i hörnen och i längdriktingarna av "Bot"-byggnaden.
De flesta tempel innehåller också
ett bibliotek, vanligtvis en dekorerad
träbyggnad uppbyggd på ett
podium och en "Sala"
där novismunkar och föräldralösa
barn undervisas av prästvigda munkar.
Enligt traditionen finns också
ett Bothi-träd
på tempelgården eftersom
det var under ett sådant träd
med tjock stam och hjärtformade
blad som Buddha uppnådde "upplysthet".Vid
sidan av tempelgården ligger munkarnas
bostäder. De känns igen på
de saffransgula dräkterna som hänger
ut ur fönstren.
Munkarna administrerar, städar och
sköter templet samt undervisar och
mediterar i det.
Alla tempel är täckta med en
mosaik av små blanka glasbitar
i olika färger. Deras uppgift är
att driva bort onda andar - om de kommer
för nära ser de sin egen spegelbild
och blir ivägskrämda. även
andra åtgärder vidtas för
att hålla onda andar borta t.ex.
avbilder av monster som vaktar ingångarna
|
