|
Thailändare är strängt religiösa
och betraktar alla avbilder av Buddha som
mycket heliga, oavsett i vilket skick eller
hur gamla de är. Helgerån är
straffbart med fängelse även om
det begås av en utlänning.
Ikoner, tempel, kyrkor och andra helgedomar
oavsett religion bör alltid respekteras.
Brist på kunskap är en dålig
ursäkt.
 Utseendet
på Buddha är i stort bestämt
av gällande konventioner. Dessa
förändras med tiden och från
plats till plats. Alla Buddhor har dock
vissa gemensamma drag. Det finns en knopp
från Lotusblomman på huvudet
för att symbolisera upplysthet och
mycket långa örsnibbar för
att visa att han var av kunglig börd
och därför bar tunga örhängen.
Fingrarna är för det mesta
lika långa vilket även gäller
tårna.
Vissa statyer av Buddha är mycket
olika varandra. Kineserna föredrar
en fet, tjockmagad Buddha. En staty i
Doi Tung har en stor, djup navel i vilken
besökare inbjuds att slänga
mynt. Denna typ av Buddha associeras
med lycka, välstånd och mångfald.
Ett utmärkt exempel på denna
typ reser sig över matmarknaden
i Chiang Rai.
En mager och tärd staty hämtar
förebilden från Buddhas experiment
med asketisk livsföring då
han kom till slutsatsen att total självförsakelse
inte fyllde något syfte och istället
utvecklade han idén om den "gyllene
medelvägen".
Buddha avbildas i en mängd olika
kroppsställningar. Den vanligaste
är den där han sitter med korslagda
ben vilket indikerar meditation.
Om högra handen är lyft med
handflatan utåt betyder det att
Buddha bönfaller om fred. Vänster
hand lyft med handflatan lyft betyder
att han undervisar. Om två fingrar
hålls upp ger han sin välsignelse.
Om båda händerna hålls
ned visar det att han uppnått "upplysthet".
Den vilande Buddhan där han ses
luta sig mot en kudde och med ena handen
håller upp huvudet refererar till
Buddhas död – tidpunkten då
han uppnådde "nibbana"
(nirvana).
En gående Buddha visar "gående
meditation", vilket av de flesta
munkar anses som mycket svårt.
En Buddha som står med båda
armar uppsträckta och handflatorna
utåt är ett tecken på
kraft och är hämtat från
legenden om hur Buddha stoppade havet
från att översvämma en
by genom att inta denna ställning.
Alla Buddha-statyer är formgivna
efter givna konventioner. Skulptören
har ingen konstnärlig frihet när
han skapar. Istället är utseendet
en kulturell hänvisning som vittnar
om under vilken tidsperiod och på
vilken plats verket utförts
snarare än individuell konstnärlig
utveckling
|
